(c. 1467 - c. 1525) was a painter of the early Italian Renaissance, belonging to the Emilian school. He is profiled in Vasari's Le Vite delle pie eccellenti pittori, scultori, ed architettori (or, in English, Lives of the Most Excellent Painters, Sculptors, and Architects). He was born in Ferrara and studied there, probably under Domenico Panetti. Few facts of his life are known. His principal artistic activity was in Venice, Ferrara, and especially in Cremona, where he founded a school in which Garofalo was a pupil. His most celebrated achievement is the frescoes in the Cathedral of Cremona (1506-1519) representing the Birth of the Virgin and some subjects from her life. His position there was taken over by Altobello Melone. His remaining works, which include the Marriage of Saint Catherine (Accademia), the Virgin and Child with Four Saints (Venice, San Giuliano), the Virgin and Two Saints (Cremona, San Quirilo), and the Holy Family (Paris, Louvre), are considered by Lanzi remarkable for richness of drapery, variety of color, spirit and grace of attitude, and harmony of landscape. Several works formerly attributed to Pietro Perugino, Pinturicchio, and Garofalo are now ascribed to Boccaccino. His son and pupil Camillo Boccaccino (1501-46) was a painter at Cremona.   Related Paintings of Boccaccio Boccaccino :. | Tuixt Christmas and New Years | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 208 | Portrait of Lady Elizabeth Conyngham | Girl | hyllning till johann sebastian bach |
Related Artists:
Julius Ludwig Friedrich Runge
painted Morgenstimmung an der Adria mit Fischerbooten und Langustenfischern. Im Vordergrund felsige Kuste in
WITTEL, Caspar Andriaans van
Dutch Baroque Era Painter, ca.1653-1736
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .